Lite funderingar om yoga så här i Valborgs och 1 maj tider

Yoga nej det är inte min grej….

Jag har hört det så många gånger och jag har skrivit om det många gånger😉

I veckan provade en person lite ” huxflux” mitt pass online…

Jag hoppas jag får en ny chans för förutsättningarna den gången blev inte rätt.,

just när det gäller Yinyoga så är det svårt.

Det är komiskt för jag har sagt det till ”vana yogisar (lärare) ” att det är svårt med Yinyoga.

Då ser jag hur dem liksom ler överseende mot mig, jag är ju inte riktigt lika ”fin” yogalärare som dem. Dem har ju trots allt utbildat sig i en svårare tradition... Dessutom står jag ju inte på händer med mina elever. Inte heller ”flashar ”på instagram genom att slå knut på mig själv. Jag lägger inte ner timmar på att hitta min fotovinkel och photoshoppar om när stöd används; ) för att få till ett foto .

Nej, istället jag väljer att bjuda på mina dubbelhakor😉 orkar faktiskt inte med allt ytligt. Jag har den hårda vägen lärt mig att livet kan bli ganska kort.. så vad gör en dubbelhaka eller två om 100 år..?

Vad vill jag få av mina pass?

Jo, jag vill att folk ska må bra och få uppleva den fantastiska effekten med yoga, älskar min grupp och den energin vi ger varandra.

Så vad menar jag då med att det är svårt, man ligger ju typ bara still?

Det är just det som är grejen långsamheten… jag förstår att om man ramlar i in mitt pass första gången och kommer in i en övning där vi ligger still i 5 minuter, att man tänker "what the what", vad är detta?? ( Hade vi pratat nu hade jag gapskrattat😉 då jag tänkt på det komiska i situationen).

För 10 års sedan hade jag själv sprungit därifrån illa kvickt. På den tiden hade mitt stressade jag räknat varje sekund… I redovisningsvärlden har man inga debiterbara minuter att slösa bort på och ligga still. Har även varit på många pass där jag oavbrutet tittat på klockan

Så själva utmaningen är att upptäcka stillheten och fördelarna med den.

Förutom att yinyogan stimulerar bindeväven och blodcirkulationen så är den också ett utmärkt till all annan träning.

Mao utmaningen här är inte att klara av 10 armhävningar…. Utan att klara av att stänga sin hjärna i några minuter och utmana kroppen i en länge stretch.

När man kommit förbi det kan det låta såhär , som när en av mina yogisar försöker värva in en ny till vår gemenskap.

- Kan jag, kan alla sa hon. - Jag trodde inte det var något för mig att jag var för stel, men nu ser jag alltid framemot tisdagarna och den energin jag får av dem passen.

Jag stod och lyssnade och blev varm och hjärtat för att hon känner så.

Som jag skrivit tidigare ju stelare du är desto mer behöver du det.

En annan person kom fram till mig och sa efter ett pass,

- På alla andra pass tittar jag på klockan men inte hos dig, jag är så glad att jag inte har ont längre i min höft längre.

För att återkoppla till ”dem lite duktigare lärarna ” så tycker jag det är lite sorgligt att dem inte lever inte som dem lär…. Dem förespråkar att stillheten ör huvudmålet med yogan, men det är ju inte det som premieras på deras pass , utan det är ju det fysiska och böjbara som gäller.

Men vem är jag att döma ? Huvudsaken är ju att man är nöjd själv.

För egen del så värdesätter jag den som kan stå på händer i 10 minuter lika mycket som den som kan ligga i savasana* i 10 minuter. ( *= vila , dödmansposition)

Önskar alla en trevlig helg och på tisdag zoomar vi vidare med YinYoga.

Vågar du prova;) ?

Hör av dig till mig isåfall.

Namaste

Maggie