En tripp i Memory lane

Jag vaknade upp mitt i natten och kom på att våra pass gått ut…

.

Fick smått panik med tanke på att det snart är dags för vår resa till Grekland med Rideforlife,

vars syfte är att samla in pengar till hjärt- och lungfonden.

Så på morgonkvisten gick jag snabbt upp på nätet och bokade tid för mig och C.

Vi tog oss till city kommunalt och gick av vid Ullevi. Väl där vandrade våra tankar iväg i ”Memory lane”..

Vi pratade om förändringarna som gjorts där och om den gamla lunchrestaurangen som nu var en thai.

I dem krokarna hade vi vår första lägenhet på Odinsgatan, hösten vinter 1986-1987 arbetade jag extra på Energiverket och hade bla en löneförmån i form av rikskuponger.

Jag hade tagit ett sabbatsår från studierna och fick ett heltidsvick i växeln. Parallellt med studierna hade ett extra jobb på en skrivbyrå som det hette på den tiden , så jobb fanns det ofta gott om.

Att vi snubblade in på det gamla spåret var just ”thaien ” för där hade det varit ett ställe med husmanskost och C mindes hur jag delat med mig av mina kuponger så han kunde äta lunch där ibland. Finns dem kvar tro? Rikskupongerna…

Den vintern var det väldigt kallt, vi mindes tillbaka hur halt det var och hur orolig jag var för att ramla, då jag väntade vårt första barn.

Ja det var en härlig tid och barnet kom till slut i augusti, då var det nästan lika varmt som idag.

33 år sedan .. dem åren känns som en vindpust. Vi var lyckliga och aningslösa om och att barnet som virvlade in med sin energi i våra liv lika hastigt skulle försvinna från våra liv.

Nu är det två år sedan…

Dem två åren känns för att använda en metafor som ett Dantes inferno...