Tankar dagen före dopparedagen....

23 december, ”dan före dopparedagen”, bara det ordet känn på klangen, dagen före…

Nu är alla julklappar (almost😉) inslagna i vanlig ordning har jag handlat saker som jag lyckats städa bort, men om dem dyker upp till påsk kan jag ju lägga dem i påskägget; )

Maten inköpt och förberedd, så snart väntar TV-soffan

I år är jag konstigt nog inte lika stressad som vanligt. Jag tycker ju om julen har alltid gjort det även om händelser omkring mig gör att jag vissa år saktar ner, blev idag påmind att jag förra året hade rationaliserat bort julskinkan, till färdigskivad…Igår blev jag påmind om annat jag inte gjort som jag brukar och inser i år har jag varit avtrubbad.. men jag gillar ändå tiden i december.

Alla ljus som tänds både ute som inne. Dofterna av blommor som hyacinter och alla vackra granar, bara känslan helt enkelt.

Men en del gillar inte alls det här med jul och det är ju helt ok för mig.

Men dessa människor har en tendens har jag märkt har en tendens ( min uppfattning) att dra ner oss andra som då tycker det är mysigt med julstämning , till deras då lite mer negativa nivå…

Jag anser att nivån var man lägger ribban är upp till var och en. För i detta inlägget pratar jag bara om känslan.

Men dem personer som inte gillar julen, ska alltid snacka om det och säger

- så onödigt osv, inga julklappar behövs, vi resor bort och så vidare och jag vet inte allt som sägs (suck) och allt detta är ok, men låt oss andra vara kan jag tycka som vi vill, fast det är sällan jag orkar jag ta den diskussionen, jag hummar väl bara med.

- Men varför måste vi övertygas och hålla med alla "Scrooges" har jag inte förstått?

- Min man tex han är inget fan av jul, men det kommer från hans uppväxt gissar jag, hans mamma var inte så mycket för det där. ( säger Fru Freud) Men han får ju sedan många år stå ut med mig😉 och han upprepar emellanåt att han hatar julen ( Mr Scrooge, brukar jag skoja, lite orättvist om ni läser vidare) för trots allt är han med och fixar , köper julklappar och gör sitt bästa..

Nu till oss andra som gillar julen 😉 vi behöver ju trots allt inte överdriva eller stressa ihjäl oss! Man kan göra det mysigt ändå. Så nu kommer mitt råd fast jag inser att det är väl knappast någon som har tid att läsa detta, men om du gör det,

- ta ett djupt andetag, dra in lite luft djupandas, lyssna på den inre rösten som säger:

- Du har gjort det så fint hemma, du har handlat fina saker och maten kommer bli så god, det du inte hinner i år hinner du nästa år – du är ”good enough”.

För dem som klagar på dig, att du gjort för mycket etc, tänk inte på det för du är ”good enough#, du har gjort det du tycker om och jag tror att alla trots allt uppskattar det.

Förra året var det första året utan Alexander, i år är det andra året..

Jag tycker att detta året är värre än förra… mycket förutom min saknad efter Alex är att min fina kollega mist sin son hastigt och ungt nylige, det river upp mycket minnen och jag förstår hennes vånda så väl.

Det konstiga med att livet går vidare för oss andra men inte för dem vi mist , är så orättvist och så svårbegripligt….

Och den smärtan och jag vet att flera av er som läser detta känner till den, den är obeskrivlig.

Men det finns även glädje runt oss med alla barn som är nyfikna på livet och tycker att det här med tomten är spännande, då får vi inte ge vika för mörkret (and get to the dark side win ),

då måste vi och släppa in ljuset och låta ljuset vinna . ( ja jag ser en del på film)

Så tänd ett ljus nu för dem vi mist och tänk extra på dem, men glöm inte bort dem som finns kvar, även dem kan gå genom mörka stunder och behöver kärlek och vägledning,

Igår såg vi på filmen Yesterday, som film lyfte väl inte riktigt utan var mer 3 av 5 ,

men den hade bra musik, från gruppen Beatles😉 och ett fint budskap och ibland räcker det.

God Jul

Maggie