Möten i våren

Nu är det bråda dagar för mig, med mycket bokslut och deklarationer som ska bli klara i tid.

I samband med detta träffar jag mycket människor en del träffar jag bara en gång om året,

då deras redovisning är på årsbasis. Under årens lopp har ju flera av dem blivit, kanske inte direkt vänner för vi träffas ju bara då och i affärssammanhang, men ändå lite mer än en vanlig bekantskap. Jag har följt deras dem kamp med sina företag och givit råd så gott jag kunnat. Extra roligt är det med dem jag tagit över från andra byråer och som varit skuldtyngda, där vi tillsammans styrt skutan rätt igen. I samband med dessa möten pratar vi ju även privat.

Nu senast berättade än av dem för mig att hennes pappa bort gått hastigt i hjärtstopp,

det blev ett känslosamt samtal.

Medan hon berättar händelseförloppet för mig funderar jag på om jag ska dela med mig av det som hände min son, så att hon förstår att jag mycket väl förstår hur hon känner.

Jag överlägger lite med mig själv när jag lyssnar och det som avgjorde att jag avstod var när hon sa jag önskar vi fått lite mer tid, då frågar jag hur gammal blev din pappa?

Han blev 87 år svarade hon då.

Då beslutade jag mig för att detta är trots allt hennes sorg och hennes tid,

så jag nämner inget om min egen erfarenhet.

För vad säger man vid ett sådant här tillfälle… man kan ju inte mäta känslor eller förringa någon annans smärta eller sorg. Man vill väl aldrig att något ska ta slut oavsett ålder.

Så att typ " kontra" med att min son blev 31 år kändes inte rätt för stunden.

Därför känns det extra starkt känslomässigt och viktigt nu när vi har Ride for Life i horisonten.

Som är ett cykeleventet där cyklisterna cyklar för hjärtat med Hjärtat i "Gyro Peloponnese"

4-11e maj i Grekland.

Vårt mål är att få fler att uppmärksamma att Hjärt- & lungsjukdomar tar fler liv än något annat, därför behövs mer pengar till forskningen. Läs gärna mer här: https://www.rideforlife.se/

Margareta